Isaballe

Jag blev visst vice ordförande i puben. Att jag aldrig lär mig. Men detta blir nog bra ska jag se. Hade mitt första möte idag med min kära ordförande och det känns riktigt bra det här, hon har stake. Vilket jag gillar! Så detta blir säkert nice.

 

Mycket tankar just nu, precis som vanligt när jag får för mig att skriva i bloggen.

Det finns nämligen en själ. En väldigt vacker sådan. Både utanpå och inuti. Inuti är det mycket djupt och trassligt men de ljus och diamanter man finner där är helt jävla otroligt fantastiska. Det jobbiga är att det blivit till ett beroende, jag vill hitta alla guldklimpar där inne. Men gräver jag för fort eller för hårt, försvinner insidan iväg och jag måste smyga mig fram igen för att ens få kika lite. Om jag har tur.

I april mötte jag denna själ för första gången. 

Det är januari.

Jag är förvirrad.

Hoppfull men ändå ledsen. Fast ändå glad på något jävla vänster. Det är fint som det är nu. Fast jag vill ha mer.

 

Så är det nog.

Jag borde sluta leta efter det där vackra inuti. Jag vet att det finns mycket där. Men det är nog inte för mig att leta. Det väntar på någon annan. 

 

Trist.