Isaballe

Jag är en levande berg-och-dalbana. En sån där med höga höjder, ljupa dalar och loopar. En sådan är jag. Och fort går det!
Lite jobbigt sådär.

En inre kamp som liksom inte verkar gå över.
Just nu ser jag inte ljuset,
det går framåt,
men det kanske också går bakåt.
Jag vet inte för jag ser inget.
Folk tar min hand men jag glider ur.
Greppar tag igen men glider ur.
Har funnit en lina som jag håller mig fast vid.
Tänker inte släppa.
Jag ska se ljuset.