sönder
Nu är det över. Det är slut. Bergochdalbanan slutade med en krasch. Mitt hjärta är söndertrasat och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Semestern kunde inte kommit lägligare. Eller olägligare. Beror på hur man ser det.
Ångesten tar över och jag är så ledsen. Så ledsen för att jag ens låtit mig hållas såhär länge. 1 år och 3 månader har vi träffats. Nästan varje dag. Jag blev tillslut upp över öronen kär i dig när jag inte kunde hålla tillbaka känslorna såhär. Tortyr kallade du det. Ja. Det har det varit den senaste månaden men jag har ändå njutit av varje sekund i din närhet. Att kärlek som är något så vackert kan göra så ont. Att jag aldrig lär mig. Bryt ihop och gå vidare. Kan du inte gå vidare så har du inte brutit ihop tillräckligt. Gör om gör rätt.
Nu ska jag försöka fokusera på mig själv. Försöka radera varje känsla och tankar på dig.
Jag älskar dig.
Men det var såhär det skulle bli och det är något jag måste acceptera. Det var inte meningen. Bryt ihop och gå vidare.
Bryt ihop och gå vidare.
Bryt ihop och gå vidare.
