Isaballe

runt runt runt i stugan vi går!

 

Tur det är fint väder. Wihiii! Och det är vår! Och med våren kommer allergin, yaaay. Röda ögon, kli och snuvigt. Schäxäääy.

Har så jävla mycket att tänka på, det får liksom inte plats i huvudet och jag önskar att jag bara kunde sortera allting så jag får ordning. På tankarna, på känslorna, på mig själv. Sol i sinne sol inne? Eller vad fan säger man? Inte här inne i alla fall. Lite synd. Hade varit roligt. Jag försöker verkligen göra det bästa av situationen och jag har det jävligt bra. Allt är helt fantastiskt. Men ändå bor du där. Du mörka som äter upp mig inifrån. Min värsta fiende. Mitt helvete. Din jävel. Jag hatar dig.

Du har förstört så mycket. All denna tid som har gått åt för att bekämpa dig. All denna jävla tid som gått åt när jag bara varit. När jag låtit dig äta mig innifrån. När jag sett mig själv försvinna. Och jag saknar mig, jag saknar mig själv så jävla mycket. Ibland dyker jag fram, som en liten liten plutt. Och så VIPS. Borta. Kommer inte igen på flera månader. Men idag träffade jag mig. Jag har till och med träffat mig några gånger nu på kort tid. Det känns så jävla bra. Skönt.

Men bara för att du låter mig komma fram, river du hårdare. Klöser. Stampar, hugger och sliter. Det gör ont. Blir så ledsen. Igår vann jag över dig genom att springa fort så in i. Gött tänkte jag. Sen kom du igen när jag skulle sova.

Jag hatar dig. Denna gången tänker jag inte låta dig vinna. Och jag ber mig själv att komma förbi lite oftare, vi har ju så kul ihop!

 

För jag är så jävla bra.